2025-07-20
You’re not the customer, you’re the product
- Tim Johnson i Usenet-gruppen rec.arts.tv.interactive.
Det finns i dagsläget en digital brevlåda som har blivit nästan universell i det Svenska samhället, Kivra. Jag får förvirrade blickar när jag nämner att jag inte har Kivra, en anekdotisk datapunkt till att över 6,4 miljoner Svenskar nu har någon sorts digital brevlåda och ungefär 84% av dessa personer använder Kivra. Endast 14% använder Min myndighetspost och allt färre andra konkurrenter. För att sätta det i perspektiv; 84% är en marknadsandel som liknar Googles 89% av internetsökningar eller Systembolagets nära 100% av Svensk alkoholförsäljning.
Men det finns ett skäl till att jag inte använder Kivra och i inlägget här vill jag lägga fram det jag hittat kring företaget. Staten och kapitalet, och allt :-)
Det finns två huvudsakliga sätt en plattform som Kivra tjänar pengar på att leverera sina tjänster.
Det första alternativet är att användare (du) betalar för tjänsten. Detta är självklart inte ett rimligt alternativ för Kivra då det skulle frysa ut den stora majoriteten av deras användare, att få ens en liten del av personer att betala för vad som i praktiken är glorifierad e-post kommer aldrig ske.
Det andra alternativet är att företag betalar för tjänster inom ramen för Kivra. Kivra har en prislista för företag som använder deras tjänst “Kivra Plus”. Denna tjänsten är dock inte nödvändig för företag och verkar vara mer en tilläggstjänst för de som vill digitalisera mottagna brev. Det som Kivra faktiskt tjänar pengar på är att ta betalt per brev som företag skickar till sina kunder genom tjänsten. Men detta gäller inte bara företag, nu gäller det även myndigheter.
DIGG, myndigheten för digital förvaltning, har sedan 2025 spikat avgiften för levererade digitala försändelser till 0.59 kronor per försändelse med en fast ersättning med 2,5 miljoner kronor. Med de etablerade taken för rörliga kostnader för digitala försändelser går detta upp till 5 miljoner kronor per år som staten betalar Kivra. Denna ersättning är inte bara ett plus i kanten för leverantörer för privat digital post, utan ett krav för att verksamheten ska gå runt.
Om man får till den här fundamentala byggstenen som är ersättning från myndigheter så tror vi att det kommer stimulera marknaden genom att ge oss och andra förutsättningar att bygga bättre tjänster för dem som tar emot och som skickar. Just nu stoppar våra ägare in pengar för att täcka kostnaderna, säger Henrik Höglin, presschef på Kivra, till Dagens Arena.
I Kivra och dess ägare egna ord så är dessa pengar “fundamentala byggstenen” till deras ersättningsmodell. För ägarna är detta alltså ersättningen förväntat i och med hur mycket pengar som har investerats i verksamheten men i praktiken har svenska staten fastnat i hålet där medborgares skattepengar går till glorifierade e-post tjänster som ägs av samhällets rikaste. Detta är som om vi skulle tvinga myndigheterna att betala Google för svenska medborgares Gmail konton per mejl de skickar till oss.
Företaget får inte titta på innehållet i de brev som skickas genom tjänsten, inte heller säljs aggregerade uppgifter om användarna till företag.
Citatet ovan är från Henrik Höglin igen, och det han säger är inte strikt fel, men det är så specifikt tekniskt korrekt man kan vara. Henrik här skulle kunna gå lindans med hur bra han kan navigera hårfina linjer.
I Kivras sida för dataskyddsinformation låter det lite annorlunda, här är två rader från tabellen som täcker all data som samlas in och varför:
Skapa aggregerad och anonymiserad information till Avsändare om vilken typ av E-försändelser Kivra har levererat åt Avsändaren. Det här sker för att kunna fakturera Avsändarna för Kivras förmedling av E-försändelser.
Skapa aggregerad och anonymiserad information till Avsändare, för att ge dem insikter om de tjänster Kivra tillhandahåller dem, t.ex. hur många E-försändelser som har levererats åt Avsändaren och den genomsnittliga öppningsgraden.
I dessa framkommer att Kivra samlar in “Uppgifter om dina E-försändelse” vilket betyder all information förutom innehållet i dina försändelser. Det inkluderar avsändare och ämne. Om Kivra vet att du får en försändelse av Migrationsverket den 17:e varje månad med “lönespecifikation” i titeln är det inte speciellt svårt att veta vart du jobbar och hur länge du jobbat där. Denna typen av metadatainsamling är exakt på samma nivå som företag som Google, fast för våra mest känsliga försändelser.
Hur mycket Kivra än vill försöka övertala dig att de inte “säljer din data” gör de allt de kan för att sälja din inkorg till de företag som vill göra reklam. Kivra är inte en ideell organisation det är ett företag, och företag måste tjäna pengar. Delvis tjänar de pengar på de försändelser som deras avsändare skickar men även direkt ur dina skattepengar.
Det riktiga alternativet till Kivra är Digg:s egna “Min myndighetspost”. Tjänsten samlar endast meddelanden från myndigheter. Din inkorg kommer inte säljas till någon tredjepart som vill få sitt företag framför dina ögon. Utöver detta finns det inget publikt analogt alternativ. Postnord är ett publikt aktiebolag vilket innebär att om du väljer att inte använda Min myndighetspost orsakar det att ännu mer skattepengar går in i privata händer.
Sammanfattningsvis är allt skit, något något staten och kapitalet. Men man kan göra små saker för att skydda sig från att få sin personliga data aggregerad och stulen. Stora investerare spenderar stora pengar på att göra Kivra till standarden för E-försändelser och det är inte bara för att de älskar att ge dig en bra användarupplevelse, de vill tjäna pengar. Allt kommer sluta med att din brevlåda säljs som annonsutrymme för att nå dig på ett så personligt sätt som möjligt, för det är alltid det som tjänar som mest pengar.
Eller så behöver du betala för Kivra, något som du fick gratis genom posten för några år sedan…