Januari 2020 i Jefferson City, Missouri, introducerade republikanska representanter lagstiftning som var menad att blockera skattepengar från bibliotek som höll i publika evenemang ledda av dragqueens 1. Detta var ett av de första exemplen av många anti-HBTQ lagar i USA, en skrämmande trend i ett land som under lång tid varigt stolta över sin yttrandefrihet. Sedan 2020 har även många populära högerpolitiska onlinepersonligheter, bland annat Ben Shapiro, Jordan Peterson och Joe Rogan, börjat sprida moralpanik kring HBTQ-personers rättigheter i allmänhet men transsexuella och dragföreställningar i synnerhet 2 3 4 i en ny sorts motreaktion mot HBTQ-personers framgång med att säkra rättigheter, friheter och acceptans i det Amerikanska samhället under 2000 och 2010 talet.
Läsaren bör notera att USA är ett land där det ända som håller upp samkönade äktenskap är ett högsta domstolen-beslut som kom först 2015. Det är ett land där abort var lagligt bara på grund av ett beslut i högsta domstolen, ett beslut som kastades ut 2022. Ett land där en person som är dömd skyldig för våldtäkt och förtal mot en journalist inte bara kommer undan utan straff utan väljs till landets, och världens, mest inflytelserika politiska position. Det är med denna informationen jag vill påpeka att Sverige är ett helt annat land än USA. För vissa kanske detta känns självklart att vi är två olika länder med två olika kulturella och politiska landskap men för andra verkar detta vara svårare att förstå.
Samhället och kulturen utvecklas konstant och är alltid inspirerad av historia. Det normalt att kulturella trender startas, växer, muteras och byts ut. Kulturell utveckling är inte bara nödvändigt för att hålla den intressant den är även kraft som är omöjlig att förhindra. Första steget för en imperialistisk stat på vägen att indoktrinera en befolkning är förtrycket av de kulturella uttryck de ser som dekadenta eller motställda statens intressen 5. Ofta är förtrycket riktat mot minoriteter genom strikt kontroll av språk, utbildning och alternativa kulturella uttryck för att skapa och behålla kontroll över befolkningen 6. Detta kombineras ofta med ett förtryck av HBTQ-personer som ses som sexuellt dekadenta med det vaga målet att “försvara” barn från vad som kallas “propaganda” 7 8. Den moderna anti-HBTQ rörelsen kan kopplas till Ryssland år 2013 där lagar som gjorde spridningen av “propaganda för icke-traditionella sexuella relationer” olaglig. Detta var del av bredare anti-väst rörelse som kom att resultera i mer isolering och . Denna rörelse har sedan spridit sig till USA där konservativa ofta yrkar för lagstiftning som begränsar HBTQ-personers rättigheter att uttrycka sig och existera i samhället 9 10.
Denna text är en analys av hur diskussioner kring dragshowkultur i Sveriges högermedia utvecklats i och med Sverigedemokraterna och Jimmie Åkessons publika uttalanden kring “Drag Queen Story Hour” i SVT:s partiledardebatt 2023. För att genomföra en analys av de ställningsaganden SD gör genom sina mediakanaler kommer denna text även att ge en kort kulturell historia av dragshower i synnerhet och teater i allmänhet.
Först kan det vara bra att gå igenom kort historielektion. Drag som kultur har bokstavligen och bildligen antik och är långt ifrån unik till Sverige men där svenska namn har hittat sig i centrum vid flera tillfällen. Beroende på hur bred definition man väljer kan drag som konstform och kulturfenomen spåras tillbaka från antika Grekland till mitten av 1900-talet. Teater i dess tidigaste former har genom all historia könsoverskridande rollspel. I Shakespeare pjäser spelades kvinnliga roller av yngre män i vad vi idag skulle kalla drag, något som på den tiden sågs som mer socialt legitimt då kvinnor inte var tillåtna jobb inom olika typer av uppträdande 11. Teaters historia är starkt bunden med könsöverskridande roller, ibland på grund av att det var nödvändigt och ibland för att det var en bra skådespelare, som Sarah Bernhardts roll som Hamlet i början av 1900-talet.
I Sverige kan drag kopplas tillbaka till John Lind som började uppträda i slutet av 1800-talet. Lind själv blev aldrig speciellt populär i Sverige, men lyckades bli världskänd under artistnamnet ?Lind?. Lind uppträdde i manliga roller men blev mest känd i stora delar av Europa och USA för sina kvinnliga roller där han gjorde vad som vi nu kallar dragshower. Drag som populärkultur i Sverige är dock yngre än så och började runt den tid som After Dark grundades 1976. After Dark med Christer Lindarw och Lasse Flinckman i huvudrollerna tog drag från en relativt okänt fenomen i Sverige till populärkultur och det kom att markera en milstolpe för svensk HBTQ-historia. Showerna som After Dark attraherade alla olika typer i kulturvärlden, från kändisar till kungligheter, och fortsatte även göra det hela vägen fram tills dess sista uppträdanden 12 13.
Antalet TV-sändningar som inkluderade dragartister och var riktat mot hela familjen har ökat starkt med tiden. Som exempel uppträdde After Dark i Melodifestivalen 2004, Babsan 2011, Club After Dark 2023, Elecktra 2024 och det är inte tala på Konchita Wurst som vann Eurovision 2014. Det finns många shower som sänds på TV där dragartister medverkar och dragshower sänds även som sina egna TV-program. Idag är det svårt att hitta någon i Sverige som inte vet vad dragqueens är, Christer Lindarw är en svensk kulturikon, de flesta har hört namnet Babsan bland otroligt många andra exempel.
Dragqueen sagostunder för barn. Japp, nu har det amerikanska woke-fenomenet kommit till Sverige. - Emmie Mikaelsson - 2022
Att läsa sig in på svensk kulturhistoria är inte något för självutnämnda “Sverigevänner”. I slutet av 2022 bestämde sig en kommunpolitiker för Sverigedemokraterna i Kalmar att det var dags att ta starta krig på en ny front, kulturkrig. I YouTube-kanalen Riks, en alternativ nyhetsmedia startad av Sverigedeokraterna, berättar SD-kommunpolitikern Jonathan Sager om hans syn på dragqueens som ska läsa historier för barn i kommunens bibliotek 14. Han påstår att högern och vänstern kommer enas när de inser hur anti-svenskt det är för män utklädda till kvinnor att läsa normkritiska historier för barn. Idéerna om att drag skulle vara något nytt i Sverige repeteras några dagar senare av Emmie Mikaelsson på samma YouTube-kanal 15 där hon kallar det ett woke-fenomen som kommit till Sverige från Amerika. Senare samma månad hotar SD i Kalmar med en misstroendeförklaring ifall de planerade sagustunderna med dragqueens genomförs 15a.
Att säga att drag-sagostunder för barn var något från USA är inte helt fel då det var 2015 “Drag Story Hour” grundades i San Fransisco 16. Dock var det inget nytt i Sverige 2022 då det påbörjades redan 2017 17 18. Dessutom var drag som populärkultur i Sverige långt ifrån nytt 2017, än mindre 2022, och dessa sagostunder sågs inte som något radikalt när de startades utan som en naturlig fortsättning på ett kulturellt fenomen. Många av argumenten som tas upp av Jonathan Sager, bland andra, cirkulerar kring hur svenskar inte borde föra öppet normkritiska föreställningar framför barn. “Låt barn vara barn” säger de. Om det fanns en genuin kulturell rädsla för att drag som kulturfenomen skulle vara dåligt för barn, vart var detta när After Dark uppträdde i Melodifestivalen 2004? Vart var den stora namninsamlingen för att klippa bort Conchita Wursts bidrag i Eurovision 2014? Juste, den namninsamlingen skedde i Ryssland, inte i Sverige.
Dessa attacker mot drag som kulturfenomen kom till sitt klimax under SVT:s Partiledardebatt 2023 där partiledaren för Sverigedemokraterna Jimmie Åkesson attackerar “Dragqueen Story Hour”. Hans övergripande argument i debatten är att skattepengar inte bör spenderas på kultur som är opassande för barn:
Jag tycker att det är helt vansinnigt att “skamlös vinhora” får skattepengar för att läsa sagor för barn. Där går åtminstone min gräns.
- Jimmie Åkesson i SVT:s partiledardebatt
Dessa kommentarer kommer från de argument som började på lokal nivå med bland annat Jonathan Sager och gick vidare upp till partiledningen så tidigt som december 2022 då SD:s partisekreterare Mattias Bäckström Johansson stod i en debatt med Miljöpartiets språkrör Märta Stenevi om “Drag Story Hour” 19. Argumenten som förs av SD handlar om att kultur som utförs med stöd av skattemedel ska uppnå någon sorts lämplighetsgrund och kan alltså inte innehålla vad som helst. Mattias Bäckström Johansson och Jonathan Sagers argument leder alltid till att man ska låta “barn vara barn” och viftar något generellt sexualiserande som förs av dessa dragqueens i deras sagustunder. Det enda konkreta bevis som framförs i debatten är att en av dragartisternas namn är “Miss Shameless Whinewhore” och att normaliseringen orden av “vinhora” och “hora” bland barn inte bör accepteras. Dragartisten dem pratar om i debatten hade redan år 2019 slopat “Whinewhore” från namnet i början av artisternas “Drag Queen Story Hour” turné 20. I Trelleborg gick SD-politiker aktivt in för att stoppa en “Drag Queen Story Hour” i kommunens bibliotek men även här visar sig argumenten vara att vi ska “låta barn vara barn” och hålla dessa barn borta från att sexualiseras utan konkreta bevis för hur detta sker. Argumenten verkar sluta i ett generellt viftande mot några böcker som SD-politikerna tycker är olämpliga. I Trelleborg är det bland annat en “Erotisk ritbok” riktade åt vuxna vars beskrivning bokstavligen lider “Varför ska bara små ungar få färglägga, lösa pussel och leka med labyrinter?”. SD-politiker i Trelleborg påstår att alla ritböcker är riktade mot barn då de inte personligen känner någon vuxen som använder dem 21.
Sverigedemokraternas rädsla för drags påverkan på barn handlar inte bara om skattepengar och offentlig kultur utan fortsätter även mot en generell transfobi och syftar mot en djupare konspiration. I ett podcastavsnitt med Emmie Mikaelsson och Richard Sörman som läggs ut på SD:s YouTube-kanal Riks diskuterar dem “Drag Story Hour” och varför dem tror fenomenet uppstår i Sverige 22. I avsnittet diskuteras inte bara Drag Story Hour utan även Mikaelssons och Sörmans uppfattning av fenomenet. De påstår att “Drag Story Hour” bara är ett symptom transpersoners dåliga mentala hälsa. Enligt dem uppkommer Drag Story Hour från transpersoners bekräftelsesökande beteende, de söker en publik som kan acceptera dem för vem dem är, vilket dem baserar på noll källor och inte heller skulle vara dåligt om det var sant. Faktum är att drag som kulturfenomen egentligen inte är kopplat till transpersoner över huvud taget och den stora majoriteten av drag-artister är cispersoner. Varför högermediapersonligheter tar upp transpersoner när de pratar om drag har en simpel förklaring. Drag och transpersoner är två delar av en övergripande HBTQ-rörelse i Sverige men försöken att ekvivalera dessa ett transfobiskt uttryck som utgår från tankarna att transpersoner bara är män i kvinnors kläder, och vice versa. Målet kan vara att skapa oklarhet i debatten så att de aldrig kan hållas vid verkligen en position eller ett argument, då både debatten de försöker skapa kring “Drag Story Hour” och transpersoner är densamma och utbytbar.
Sörman och Mikaelsson har även strikt fel när det kommer till transpersoner och deras välmående i samhället men det är inte, och har aldrig varit, en genuin debatt om HBTQ-personers välmående. Sörman pratar om att föräldrar bör stoppa och vara kritiska mot sina egna barn i deras transprocesser. När han säger det ignorerar han faktum som visar på att det är just föräldrars stöd i ungdomen som kan direkt kopplas till högre välmående och motverkar depression hos transpersoner 23 24. I avsnittet är detta inte det värsta som syftas mot. I avsnittet pratar de om hur en generell mystisk kraft aktivt jobbar för att visa saker som “Drag Story Hour” för unga barn. De ställer till exempel många frågor kring en “okänd makt” och “vad som ligger bakom det här” 25 och säger uttryckligen att det är helt okej att tro på att det finns en okänd makt som försöker styra kulturen. Det är omöjligt att bevisa vad poängen är med att vifta mot en “okänd makt” men man kan definitivt säga vad effekten av det blir, ett publikt omfamnande av konspirationsteorier och deras följare.
Efter tusentals år av historia och en otalig mängd män som spelat kvinnliga roller i långa klänningar går inte drags historia längre att skilja från teaterns historia. När Dramaten då går ut med att de organiserar en rundgång ledd av två dragqueens bör det inte förvåna någon, men när vi alla ser kultur verkar Sverigedemokraternas politiker se ett krig 26. SD går i sociala medier ut med kritik mot Dramaten för att det organiserar dessa rundvandringar.
“Jag är på riktigt förvånad över att två män i kvinnokläder skulle vara det mest provocerande i vår repertoar. Jag tycker att det är absurt”
- Mattias Andersson, Konstnärdlig ledare på Dramaten
Som Johan Hilton påpekar i sin krönika på GP är dragshowen något av de mest uråldriga kulturarvet vi har i Sverige tillsammans med teater som koncept 27. När SD plötsligt riktar kritik mot två nya dragartister spelar det plötsligt ingen roll att dessa dragartister har barnvänliga namn som Lillan och Tjorven. Att påstå att två män uppklädda till drottningar skulle vara skadande för barn skulle betyda att vi plågat barn genom att låta After Dark, Konchita Wurst och Elecktra uppträda i Melodifestivalen så tidigt som 2004 och så sent som 2024. Hur SD menar att barn ska bli förvirrade av dessa uppträdanden är högst oklart, inte minst för att det inte varigt ett problem de senaste tusen åren. Ifall SD var genuina i sitt arbete att försvara svensk kultur skulle drag vara högt upp på listan av kulturarv.
Problemet med det kulturkrig som Sverigedemokraterna försöker föra är hur frånkopplat det är den svenska kulturen. Det finns ett bra skäl till att Drag Story Hour har fortsatt under 2024 medans SD:s kritik försvunnit. Flera av dessa ledda av någon slags illusion att de vunnit kulturkriget när de påstår att fler människor i samhället börjat vara kritiska mot dragqueens 28, detta efter att liberalernas Jan Jönsson klätt upp sig i drag för att förklara varför friheten att göra det inte skadar barn 29. En person som dock helt uteslutits från diskursen är personen som började det hela, 2024 uteslöts Jonathan Sager ur Sverigedemokraterna på grund av hård retorik och personangrepp 30. Detta är band de sista nyheterna man kan hitta om SD:s kritik mot dragshowkulturen och hädanefter försvinner drag ur SD:s debattämnen.
Om du inte är Lulle på Stockholm Pride 2024 32. Där han går runt och för vidare det eviga Youtube-kulturarvet startat av högerpopulistiska Kaitlin Bennet 31 där en person går till en publik plats, frågar frågor, ofta får bra svar och sist klipper bort från interaktionen. Allt detta i syfta att “äga” de dragqueens och palestinaaktivister som han sedan väljer att inte ställa några följdfrågor till. Jag kommer skriva någonting om Lulle i framtiden för jag har en genuin känsla av att mannen har någon sorts attraktion till att förnedras. Utöver Lulle finns en galen mängd SD stödjande influensers på Youtube till den punkt då jag vill citera Magdalena Andersson: “Var kommer pengarna ifrån?”
Det är även ett seriöst problem att försöka uppfatta hur genuina SD är i de attacker de gör i deras nystartade kulturkrig. Det är fullt möjligt att attacker på den svenska kulturen inte är menade att leda till förändring eller någon sorts ny kulturutveckling. Det är möjligt att allt är menat att endast fånga uppmärksamhet och skapa nyheter kring partiet för att de sedan går tillbaka till att göra andra saker och låtsas som det aldrig hänt. Detta är delvis en idé som Kai Arzheimer uttryckt i sin text om extremhögerpartiet AfD i tyskland 33. En av AfD:s toppolitiker går till exempel ut och i ett tal och säger, angående förintelsemonumentet i Berlin: “Germans are the only people in the world who plant a monument of shame in the heart of the capital” varefter politikern ber om ursäkt för kommentaren och påstår att det var ett missförstånd. På samma sätt är det fullt rimligt att Sverigedemokraterna går till attack mot dragkultur för att provocera, skapa nyheter och sedan tyst går tillbaka på deras starka ställningstaganden då de vet att de inte kan försvaras. I så fall är det möjligt att jag faller för deras fälla i och med att jag skriver denna texten. Dock är Jonathan Sager, personen som började allt, sannolikt bara fullt upptagen med det amerikanska kulturkriget då han är villig att gå så långt att han blir utkastad ur partiet.
Jonathan Sager, Riks och Sverigedemokraterna är alla spelpjäser i ett kulturkrig som verkar misslyckats denna gång. I och med deras agerande spelar det egentligen ingen roll ifall de är genuina i deras agerande då resultatet är en mer splittrad debatt. Det har nu gått över två år från de första försöken att attackera dragqueens och den enda kulturella förändringen som skett är att fler personer än någonsin är intresserade av Drag Story Hour och nu har vi Drag Race Sverige som en ny TV-serie 34 35.
Sammanfattningsvis så fortsätter Miss Shameless och Lady Busty genomföra Drag Story Hour I december 2024 på bibliotek och det finns inget tecken på att de kommer sluta. Rundvandringen i Dramaten fortsatte utan förhinder. TV-serien Drag Race Sweden hadde sin första säsong och drag visar inga tecken på att försvinna från den svenska kulturen. Sammanfattningsvis finns det både inget faktiskt kulturellt klagemål som Sverigedemokrater kan rikta mot dragkultur och de insåg detta ett år senare och de har helt och hållet slutat prata om ämnet även om inget förändrats.
Det skrämmande med Sverigedemokraternas sätt att föra politik är att de inte faktiskt inte verkar tro på något de säger. Att politiker tror på sina åsikter är nödvändigt för vår demokrati. När personer inte utgår från samma fakta som vi så går det inte att föra en samhällsdebatt. Att påstå att dragqueens försöker indoktrornera barn och att det finns en okänd makt bakom är inte bara baslöst, det är skapandet av nya alternativa faktum som kommer att förgifta samhällsdebatten år framöver. Inget pekar mot att SD kommer sluta med dragqueens och sagostunder; USA och Ryssland har implementerat lagar som förhindrar transpersoner, homosexuella och andra HBTQ-grupper från att uttrycka sig och det finns inget som pekar mot att de kommer sluta nu. När ett parti sprider desinformation, oberoende av ursäkter för varför, leder det till att en del av befolkningen inte längre kan hålla sig till verkligheten (vis-a-vis USA).